Bild

Dödskallesminkning

Halloween blir extra spännande med en häftig maskering! Hemma hos oss har vi alla förvandlats till dödskallar någon gång, till något Halloween-disco eller fest.

Mor

dotter…

…och son.

Det är mycket roligare och lättare om man har bra redskap och material att jobba med. Det här gäller make up i allra högsta grad, har jag märkt. Med billiga ansiktsfärger för barn som man köper i vanliga butiken kommer man inte långt. De täcker inte, smetar och är eländiga att jobba med, och resultatet blir därefter.

Om man tycker om att göra olika ansiktsmålningar rekommenderar jag riktiga maskeringsfärger. Jag nätshoppade mina färger från Holland, de är av märket Grimas, och härliga att använda! Om jag minns rätt blev jag till och med positivt förvånad över priset – de var inte dyra.

Sonens sminkning från sidan.

Den gjorde jag i en hast, för han frågade mig i sista minuten före en Halloween-tillställning om jag kunde måla hans ansikte.

Med hjälp av mina kvalitetsfärger och en instruktionsvideo på YouTube lyckades det. Det finns jättebra videon på nätet, där skickliga sminkörer visar steg för steg hur man gör.

Ha en spookig och kreativ Halloween!

Bild

Somriga loppisfynd – en tillbakablick

Den ljuva sommaren är förbi. Dags att blicka bakåt – vad köpte vi egentligen på sommarens loppisar och mässor? Eller borde man fråga vad vi INTE köpte…öh…

Det blev nog inhandlat en hel del både nödvändiga och onödiga saker.

Hyllan i sommarstugan är redan full av gamla fynd: svepaskar, skrin, plåtlåda, flaskor…

Men alltid kan man klämma in en snäcka till liksom…

Småflaskorna i bakgrunden är dotterns samling. När hon var liten tyckte hon om att leka med dem, och hon har själv köpt flera på loppis. Ett par är markfynd, hittade på holmen där vi har vårt sommarställe.

Virkade getingbon. Det var faktiskt ett nödvändigt köp i början av sommaren, själv har jag glömt hur man virkar. Gav bort ett par bon i present och ett hängde vi upp på ett problemställe. Det hjälpte, getingarna höll sig borta därifrån. (De flyttade till andra sidan av huset)

I kvarteret Sillen, Ekenäs. Det var ett bra ställe! Man ser hur nöjd jag ser ut efter att ha fått rota runt bland grejerna… Några fynd blev det också.

I Sillens antikbod hittade vi nya matknivar till stugan för 10 cent(!) styck och en fin engelsk akvarell för en tia, daterad 1891. Det var utförsäljning, så priserna var låga.

Erik hittade en snygg silverljusstake från 1950-talet på ett självbetjäningsloppis i Ekenäs.

Den fick lysa upp pussel och mörka sensommarkvällar, men fick till hösten flytta in till stan.

Antikmässan i Fiskars denna sommar år 2019 – vi var så klart också där.

En ivrig hantverkare hade lagat en massa kakfat, ljus- och hushållspappershållare av gamla assietter och tefat. En bra idé!

Jag köpte en hushållspappershållare till landet i blått. Jag var SÅÅÅ nöjd över att jag kunde hålla mig och inte köpte något mer! 😀

Men lite senare på ett loppis inne i Ekenäs hittade jag en handkolorerad tryckbild från slutet av 1700-talet. Den pryder nu vår datorhörna i stan. Ett antikfynd för 7€. Under den hänger ett annat gammalt fynd, en memento mori-etsning, som påminner om människans dödlighet och att tiden är begränsad.

Jag är inte ett jättestort fan av påvedömet, men gillar min nya tryckbild för att den föreställer Peterskyrkan i Vatikanen…

…där barnen och jag var på upptäcktsfärd tidigare i år. Vi var bland annat uppe i kupolen och nere i gravkammaren. Peterskyrkan och Sixtinska kapellet är fascinerande och imponerande platser vi aldrig glömmer. Så tavlan är också ett minne från en mycket intressant resa.

Det bästa fyndet var nog ändå en takkrona i empirestil som Erik ropade in på en auktion för 40€. Den såg shabbig ut vid köptillfället och vi hade ingen aning om den fungerade eller inte, men det gjorde den.

Efter upputsning – tvätt av mörka mässingspartier med en hemgjord pasta av citronsaft och bakpulver- blev den riktigt söt i stugan. Tycker den passar bra i helheten. Och turen var med i spelet, på Eriks sida!

Bild

Julkort med snögubbar i akvarell

För ett par dagar sen fick jag lust att plocka fram akvarellfärgerna. Fantasin var inte på topp, men jag kände för att måla nån typ av enkelt julkort. (För julen är ju snart här, det går alltid snabbare än man tror…!)

På Pinterest finns massor av idéer och inspiration. Där hittade jag exempel på sympatiska snögubbar. Först försökte jag mig på en ur ett uppifrånperspektiv (bilden ovan).

Men det kändes lite knepigt, så jag övergick till att måla dem i sidoprofil. Det var roligt! Jag är ingen van akvarellmålare, men att få till en snögubbe är inte så svårt.

Egentligen klarar man sig med två färger: blått och orange. Men jag använde blått, svart, orange och rött.

I penselväg använde jag en tjock och en smal, nummer 14 och nummer 4. Man behöver riktiga akvarellpenslar för bra resultat, och så klart också riktigt akvarellpapper som inte bucklar sig när det blir vått.

Det sköna med snögubbar är att det inte finns något rätt eller fel. De kan se ut hur som helst. Det gör inget om bollarna får en konstig form eller om hatten eller näsan är sned eller proportionerna är underliga…

Jag skissade först upp formen med blyerts. Sen fyllde jag i med blått.

Därefter tog jag svart på penseln med mycket vatten och målade ljus- och mellangråa partier.

Till sist målade jag de svarta partierna på hatten, kvistarmarna, stenknapparna och sen moroten med orange och rött. När man målar med akvarell är principen den att man målar ljust först, sen mörkt.

Glad snögubbeparad

Det är många som slopat julkorten. Det blir vanligare att man skriver virtuella hälsningar i sociala media i stället. Det börjar nästan bli lite ovanligt med julkort så hoppas mottagarna blir extra glada när de får handmålade.

Att leka med vattenfärger och måla samma motiv om och om igen är ganska avslappnande, lite som meditation. Om du känner dig sugen att prova – gör det! 🙂

Hösthälsningar i väntan på snö…. /Anni

Bild

Krans med blåbärsris

Blåbärsris är ett tacksamt material att binda krans av. Det är lätt att hitta och mjukt och skönt att jobba med. I alla fall för en kransbindar-amatör som mig.

Nu till hösten blev det en krans i tre färger: rött, grönt och vitt. Materialen hittade jag på min mammas gård. Jag orkade inte bege mig ända ut i skogen, så det var behändigt att plocka lite ris och annat direkt ur hennes trädgård.

Det här materialet använde jag:

  • blåbärsris (försökte hitta ris med höströda blad)
  • mahonia
  • ull-eternell
  • en hemmagjord kransstomme av kvistar
  • tunn, grön kransbindar-ståltråd
  • lite tjockare ståltråd till kransstommen

I år har blåbärsriset, liksom alla träd och buskar, en riktigt fin höstfärg! Ett tips om du ska binda krans: när du tror att du har tillräckligt med blåbärsris – plocka dubbelt upp! Det går år en hel del.

Grodan sitter bland ull-eterneller och mahonia. Jag var där och knyckte några kvistar…

Hemma fanns en butiksköpt kransstomme (nedre), men jag konstaterade att riset är så yvigt att stommen gärna kan vara större och tunnare. Man lagar lätt en själv av kvistar (övre). Sälgkvistar funkar bra, de är böjliga och sega. Men sälg fanns inte trädgården så jag skar ner häggmispelkvistar och böjde till dem och fäste med ståltråd.

Bindningen: Jag började med blåbärsriset. Tog en liten bukett och fäste den mot stommen med grön tråd. Nästa bukett fäster man omlott aningen nedanför den första. Man börjar uppe på kransstommen och jobbar sig motsols neråt, men buketterna fästs så att de går medsols när man tittar på kransen.

Jag har en gång tidigare gjort en krans av blåbärsris, då blev det en julkrans:

Den gången hade jag plockat för lite blåbärsris så jag blev tvungen att skarva med enris. Men det blev fint ändå, med lite kottar till och ett juligt band!

Hösthälsningar Anni

Bild

Essi – småbröd från Venedig

När vi var i Venedig blev vi förtjusta i de lokala S-formade småbröden. Så pass mycket att vi började baka dem hemma.

Essi Buranei kommer ursprungligen från ön Burano. De smakar citron och vanilj och har traditionellt bakats av fiskarfruar på Burano, åt gubbarna som jobbade ute till havs. Ett S är perfekt till en kopp kaffe, espresso eller till eftermiddagsteet! Det är en kompakt och genuint trevlig liten kaka. 🙂

De ”hemliga” ingredienserna är äggulor, smör, mjöl, citronskal, rom, socker, och vaniljsocker.

Att rulla ut och forma degen till S kräver lite fingerfärdighet, men när man fått grepp om tekniken är det roligt!

Essi – småbröd från Venedig (ca 20-24 st)

  • 4 1/2 dl vetemjöl
  • 1 1/4 dl socker
  • 1 tsk vaniljsocker
  • en nypa salt
  • rivet skal (endast det gula!) av en tvättad eko-citron
  • 100 g smör
  • 3 äggulor
  • 1 msk rom

Ugn 180 grader Celsius

Gör så här:

Blanda alla torra ingredienser. Lägg dem sen i en hög på bordet, så här:

Gör en grop i mitten av högen och lägg i smör, rivet citronskal, äggulor och rom (borde också gå bra utan rom, ersätt då med vatten vid behov).

OBS – Var noga när du river citronen, bara det allra yttersta gula skalskiktet kan användas. Det vita är beskt och ohälsosamt.

Blanda och knåda ihop allt tills det blir en deg

Knåda, knåda….

Plasta in och låt vila i kylskåp 30-40 minuter innan du fortsätter

Ta en valnötsstor bit av den kylskåpskalla degen och knåda den lite i handen. I början känns degen smulig, men när den värms upp i handen och knådas får den rätt konsistens. Rulla sen ut degbollen till en fingertjock pinne mot bordsytan. Svårt i början, men det går nog om man övar!

Lyft över pinnarna till en plåt med bakplåtspapper och forma dem till S.

Ogräddade småbröd. Grädda dem i 12-15 minuter i 180 grader tills de blir svagt gyllenbruna.

Färdigt! Av äggvitorna som blir över brukar jag baka maränger. Jättegott till kaffet med BÅDE ess och maränger! 😀

Lycka till med baket!

Bild

Solrosor överallt

Just nu har vi solrosor utspridda över hemmet. I tamburen, på matbordet och i frukosthörnan. Vart man än vänder blicken i nedre våningen så ser man dem. De är ju inte precis små och diskreta.

Vi passade på att stanna och plocka senaste söndag på väg hem från stugan.

Stamväg 51 kantas av solrosfält på minst tre ställen, ett i Karis och två i Ingå, på båda sidor om vägen. I Ingå är det kommunen som bjuder – det är alltså fritt fram att stanna och plocka för den som vill – och i Karis är det Stefan Holmberg. Vem Stefan är har jag ingen aning om, men lyckades luska fram ett fb-inlägg han gjort i gruppen ”JoNej sa Karisbon” där han säger ”Varsågod plocka solrosor för eget bruk i Läpp bakom Masku hallen”. Så antar att det är hans åker och han som sått dem. Karis-fältet är i mitt tycke ett bättre ställe än Ingå, för det är tryggare att stanna bilen där.

Och plockade gjorde vi, famnen full. Tack Stefan!

Solrosor till frukost, vid köket
Och solrosor till middag
Och en stolt solros när man stiger in som hälsar välkommen.
Lucky skulle inte kunna bry sig mindre om solrosor. Han bryr sig bara om mat…

Solrosornas tid är just nu! Ut och plocka den som vill ha!

Alla är svängda åt samma håll, mot söder.

Tycker det är skönt att veta att det är ok att ta för sig och att man inte gör intrång på nån annans odling. En strålande idé att bjuda folket på solrosor!

828 personer har förresten hittills gillat odlarens inlägg på fb. Så det är nog väldigt uppskattat! 🙂

Bild

Lavendeldoftpåsar

Gammaldags doftpåsar med lavendel kan ibland vara bra att ha. Det är lätt att fixa såna själv av torkad lavendel eller eterisk lavendelolja.

Enklast är det att fylla en organzapåse med torkade lavendelblommor. Återanvänd en gammal smyckepåse om du har en.

De här påsarna hittade jag gratis på loppis. Nu kommer de till användning.

Om man använder sig av lavendelolja så ska det vara äkta eterisk 100% lavendelolja. Lägg ris i en bunke och droppa över olja, blanda om och häll över riset i påsen.

Fräscht! Förutsatt att man gillar lavendel alltså….

Här en på dasset. Andra ställen man kan ha nytta av dem är i garderoben, i byrålådan, i bilen, i badrummet, linneskåpet…ja, var som helst 🙂

Ljuvlig lavendel i blom!

H: Anni